We are blind to the worlds within us, waiting to be born.

Hade jag inte varit så trött i huvudet och seg i kroppen hade jag kanske gett mig på en mer utförlig uppdatering av de senaste veckorna (och en ny bloggdesign istället för den sterila, temporärt nuvarande). Jag har iallafall hunnit fylla år och firat min födelsedag både med vänner på restaurang och med familj här hemma i omgångar. Fick idag träffa Odin (valpen) för första gången. Hur söt han än må vara så finns det ingen annan eller bättre än Olle. Det finns ingen som kan skapa ett språk mellan människa och djur och uttrycka sig så förståeligt som han kan. Det finns ingen annan som har samma behov av uppmärksamhet, som kan sura och sucka lika mycket, eller få en att känna sig så älskad som han kan.

Behöver duscha nu, läsa igenom alla mina papper och packa klart. Imorgon åker jag på en tredagarskurs på Skarpö och förhoppningsvis får jag några lediga stunder över till fotografi. Önskar att jag fått chansen att åka dit under våren istället men jag antar att man kan finna charmen med denna årstid (mellantid) också, om man bara letar. Jag finner däremot ingen inspiration till fotograferandet överhuvudtaget just nu. Letar negativa sidor hos min kamera bara för att bekräfta önskan av att byta kameramärke. Försöker pressa mig själv på idéer men lyckas bara göra mig själv besviken när jag står tom på upplägg och misslyckas med alla nya vinklar jag försöker mig på. Jag kanske får acceptera att det inte är bländaren eller fokus det är fel på utan min brist på tålamod att verkligen lära känna min kamera och göra den rättvisa.