If you feel alive in a darkened room, do you know the name of your solitude. Show me how the Gods kill.

Tiden är ett hjul där allt kommer och går igen, som det är ödesbestämt. Det finns en upprepning och det som faller byggs sedan upp igen, återskapas och omstruktureras; städer, imperium, krig och efterskrigstider, klimatstadier samt universums egen expandering och förskjutning. Ödets väg är utstakad och har format en balans i allt vi gör för att upprätthålla en fattning mellan ordning och kaos, början och slut, ljus och mörker. En motpart som föder och när den andra och vice versa, en handling som alltid får konsekvenser. Växelverkan mellan fundamentala naturkrafter. Skalär- och vektorfält som kolliderar med något mindre optiskt men minst lika lösningsbart. En funktionalekvation mellan fysiken och alltet.

Det enda som vi med säkerhet kan säga är ödesbundet är de fysiska tillstånden i våra liv - vår födelse, våra mottaglighet för såväl känslor som sjukdomar samt vår bortgång. Det vi själva kan påverka är hur vi vill forma våra liv inom de ramar som ödet skapat åt oss. Väljer vi att gå en annan väg än den som ödet lagt åt oss, får den handlingen konsekvensen av att det vi skulle mött på den vägen kommer att möta oss på den nya. Ödet korrigerar och omstrukturerar så att det i slutändan stämmer överrens. Likt en ortsvektors förhållning till mittpunkten är vi alla är spelpjäser på ett större bräde.