.....

Jag känner mig tom inuti. Tom på ork, på vilja, på lust. Orkar inte ens gråta. Orkar inte vara bitter, arg eller förtvivlad över att människorna man litar på mest är de som sviker en. Jag är bara besviken och förnedrad. Trodde att vi kommit längre än så här, trodde vi tagit oss förbi småhinder och frestelser mot sunt förnuft. Är allt bara lögner? Är allt jag kämpat för kasserbart, utbytbart, ohållbart? Är alla drömmar vi talat om lögner från din sida? De resor genom livet som vi planerat - skulle du kunna göra dem med vem som helst? Man lägger sitt liv i en annan människas händer bara för att se det krossas. Lurad. Sårad och så jävla ledsen.