Our little secret just might be the kind of thing that you can't hide. It's growing like a tangled vine and rising like a river in the tide.

Provokation är inte alltid uppskattad. Uppriktigheten slår inte i ansiktet på den som får sanningen blottad för sig, utan tillbaka på den som öppnat munnen - av den som aldrig sa något. Den tysta i mängden som aldrig såg eller brydde sig om att se, har nu blivit den att döma. Den som inte känner mig är den som utnyttjar mina svagheter och drar genans över det jag skapat, mitt framför ögonen på mig.

Även om mina prestationer inte är utav vikt för er så är de desto viktigare för mig. Varje litet steg jag tar är ett enormt framsteg och varje ord av uppmuntran ger mig så mycket mer än vad de kräver av er som ger. Min uppskattning är lika oändlig som min skam. Jag är villrådig, jag är osäker, jag är rädd, för ni dömer inte bara - ni hånar. Jag är inte stolt över det jag gjort men samtidigt är det något som jag måste stå till svars för. Jag valde att dra igång ett krig över min kropp, något som jag idag får ångra varje gång jag möter en annan människas blick.

Jag är inte döv, jag hör vad ni tänker. Men vilka är ni att döma ut mig i min situation? Ett tillstånd ni aldrig befunnit er i och aldrig skulle överleva. Jag trodde ni stod ovan all form av nedvärdering. Jag trodde inte ni skulle låta mitt förflutna definiera mig som person idag. Ni har bevisat mig fel och det är jag som känner mig dum för att jag trodde bättre om er.