Halo of death, all I see is departure. Mourner's lament but it's me who's the martyr.

Nyduschad och ska strax lägga mig i sängen och kolla på film. Johan är på Messhuggah på Debaser så jag har tv:n, datorn och sängen för mig själv. Nöjd. Imorgon är jag ledig och ska åka till Sthlm för att försöka hitta det klädesplagg jag behöver för min Halloweenkostym, vilken jag en dryga månad i förväg har listat ut. Ännu mer nöjd.

Sen ett par dagar tillbaka har jag dragit runt med vad jag tror är den årliga höstdepressionen med tillhörande ångest för ingenting. Imorse när jag vaknade ville jag bara gråta och krypa ännu längre ner under täcket. Men jag tänker inte låta det sänka mig, det är bara någon idé min kropp får varje gång September slår över till Oktober.

PS. En av mina senaste Londonbilder blev publicerad i Fotosidans nya magasin. Oglamoröst i all sin ära, men lite stolt är jag ändå: