Det mesta är en dimma framför mina ögon, huvudvärken är tillbaka och bultar innanför ögonlocken. Mina ben förmår sig inte ta sig upp ur sängen på mornarna, jag vandrar som en våldnad, lägger all den trötta men kvarvarande energin på att läsa hundratals sidor, skriva tiotals sidor till en uppsats som måste bli perfekt. Litteraturen är en sån stor del av mitt liv och har hjälpt till att skapa den jag är idag - hur skulle jag kunna släppa mitt arbete av den om det inte är perfekt?
Tiden är bortom mina händer, ett begrepp som inte längre mitt fysiska kan relatera till, den är en annan plats än den jag vistas på. Där jag snärjs in i ett fall jag inte kan dämpa och jag får förtvivlat fingra efter något jag inte kan hålla samman, något som slås sönder varje gång jag försöker fokusera blicken på det. Fryser till is, när det brinner under huden, skaver och utslagen på min mage och rygg kliar fortfarande, köttet ömmar och blåmärken på benen.
Är mitt sinne fast i ett kött och blod som inte är mitt eget?
Eller är den fysiska kroppen fast i en värld den inte tillhör?
Så trygg i det som är mitt men så rastlös i den värld som omger mig.
Fengari dimbrá, 04:17. Ingen röd, lysande måne, men ett rött hav av moln.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar