Någon har nåddat vid dig i tanken. Något kanske har nämnt din blick eller sättet du rör dig på. Hur du vidrör andra. De har sett hur du berör. De har snuddat vid dig i drömmen, men aldrig vågat sig närmre än bortom och fortfarande bakom sina gränser. Du bränner, du brinner och natten svalnar endast under ditt hud, under där maror rider över din kropps konturer. Över bergklippor, i ditt snariga hår, ditt förmörkade sinne, ditt samvetes stråk.
De följer dig, men ser aldrig när du somnar.
De följer dig, men ser aldrig när du somnar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar