onsdag, december 5

So now the conflict is turning, towards the back of my hand.

Ämnet jämdställdhet kom upp idag. Frågan varför det fortfarande skiljer sig i ansvarstagandet mellan män och kvinnor i en miljö som de båda delar - hemmet. Könsrollerna i dag är konstruerade, om inte efter många hundra år av utstakade öden, så av nya rollideal skapade av ett mer accepterande samhälle. Men fortfarande finns det ingen självklarhet eller frihet att röra sig fritt mellan könsrollerna.

Ett arbetarsamhälle med
mannen i främre delen präglar fortfarande arbetsmarknaden idag där mannen i majoritet tjänar mer än vad kvinnan gör oberoende om det är inom den kommunala, den statliga eller den privata sektorn. Under 2004 uppgick genomsnittslönen för en heltidsarbetande kvinna endast 83% av mannens lön. Tidigare hade kvinnan generellt en lägre utbildningsnivå än mannen, men i dag? Vad skyller vi på i dag? Kvinnan kommer alltid stå underlägsen mannen i fysisk styrka vilket tilldelar mannen jobb som han klarar bättre och förmodligen utför bättre än kvinnan. När det kommer till yrken som lastbilschaufför, programmerare och lagerarbetare står sig mannen överrepresenterad med 60-90% av arbetskraften. Ser man åt kvinnans håll representerar hon 60-90% av arbetskraften inom skol- och administrationsverksamheten samt undersköterskearbetet. Löneskillnader inom yrkesområden baserade på arbetsuppgifter oavsett kön är väl en självklar existens, det kommer alltid att finnas. Det jag inte kan förstå är varför det ska skilja sig i lön mellan en man och en kvinna inom samma yrke. Med samma kunskap, samma erfarenhet, samma ansvar. Men med olika kön.

Självklart är det
charmigt att vi delvis spelar på våra könsroller. Vi är inte skapta till en och samma människa, vi är skapta som man och kvinna. Två separata individer av samma ras. Det kommer alltid vara mysigt med en man som håller upp dörrar för en, en man som bär hem tunga matkassar från affären eller fixar tv:n när man själv låtsas vara helt ovetande och spelar på sin roll som ohändig kvinna, bara för att få se honom agera typiskt manligt. Inget ont i det. Det som däremot är osexigt är en man som skitar ner efter sig och totalignorerar det. Som påstår att städningen kan vänta ett par dagar för enligt honom kryper inte skiten på väggarna. Varje förnuftig kvinna känner ett personligt ansvar för att ta hand om sitt hem, att vårda det och sin familj. Det hon inte känner sig förpliktad till är att ta ansvaret för det som mannen ratar. Varför skulle hushållsarbeten inte vara lika tråkiga för kvinnan? Och ändå är det oftast hon som gör dem. Vem har lagt det outalade ansvaret på henne? Och varför accepterar hon det hellre än att ta en konflikt? Inställningen att man är två som delar på ett hem har tydligen gått förlorad hos de flesta män.

Det främsta vi
kan göra är att betona vikten av jämdställhetsfrågan. Det allra viktigaste är att få den att fungera i praktiken.

© 2007 Kristine Persson

Inga kommentarer: