söndag, oktober 28

Wonder if you'll understand, it's just the touch of your hand.

Glömde såklart att ställa om klockan, vaknade i en smått förvirrad situation i ett par minuter innan jag insåg att det ändå inte spelade någon roll vad klockan var. Jag blir inte mindre ledsen eller besviken på mig själv för det. Jag försöker intala mig att jag har rätt att säga ifrån när det finns något jag ogillar eller något jag inte vill acceptera. Jag vill ha möjligheten att berätta, att prata, att lösa för att sedan låta det vara ur världen.

Samtidigt är det svårt att prata med någon som antingen vänder en ryggen och fryser ut en, eller skriker åt en. Jag får alltid en reaktion på det jag säger, men aldrig en reaktion på vad mina ord faktiskt innehåller och betyder för mig. Jag söker inte bråk, jag söker ett nytt sätt för mig att vara ärlig. Och om vår envishet som driver oss isär ska innebära att vi aldrig löser något, då är det inte konstigt att det blir tjatigt. Att vi försätter oss i samma sits om och om igen. Och jag önskar att du en dag kunde bortse från det faktum att du tycker att jag bara kritiserar, gå bortom det. För det handlar inte om kritik, det handlar om att jag kommer till dig. Den person jag älskar mest av allt och alla och litar på mer än någon annan, för att berätta vad som tynger mig. Att skrika på mig lär mig inte att vara ärlig mot dig, det skrämmer bara bort mig.

I verkligheten vet jag att jag är besatt av tanken att få medhåll, antagligen i någon form av bekräftelse, annars gnager känslorna vidare tills det bryter ut nästa gång. Och jag har så förbannat jävla svårt att släppa garden och helt ärligt bara spotta ur mig problemet. Istället vänder jag på diskussioner till min fördel, som en försvarsmekanism i ett förebyggande syfte. För jag gör vad som helst för att ingen ska komma åt mina ömma punkter, mina svaga sidor. Jag har så svårt att släppa på allt och bara lyssna, ta åt mig och lära mig. Men jag hoppas att jag kan lära mig ödmjukhet innan det är för sent. För du förtjänar det bästa, bättre än det här, och faktum är att jag inte vet vad jag skulle göra utan dig.

Inga kommentarer: